[HUVUD]

”Ärligt talat. Det är verkligen coolt att vi har några gamla människor ombord.” Året är 2016, och det är styrelsemöte på Soundboks. Runt bordet sitter grundarna och delar av ledningsgruppen för den unga danska startupen. Den som kallas den gamle mannen ombord är Tue Mantoni. Han är 41 år gammal och har precis avgått som VD för B&O. Han känns allt annat än gammal.

BARONS träffar Tue Mantoni i Charlottenlund på eftermiddagen den där måndagen i augusti, när barnen börjar skolan igen. Han ser inte ut som en gammal styrelseordförande i sina shorts och med sitt lite pojkaktiga utseende. Han börjar berätta om sin dag.

"Idag var det barnens första skoldag. Tine, min fru, hade gått till jobbet, så jag gick upp med barnen, cyklade till skolan och hem igen, medan jag lyssnade på en podcast. Sedan hade jag ett par telefonmöten och ett enda möte i morse. Klockan 15 ska jag ut på en två timmars cykeltur, och sedan har jag mycket att plugga ikväll eftersom jag har tre stora styrelsemöten den här veckan", säger han och ser ut som någon som uppskattar dagen.

Ung B&O-direktör

Tue Mantoni tycker om att styra sin egen dag. Han kallar sig arbetsnarkoman och arbetar långa timmar. Men det är han som bestämmer dagen. Det har inte alltid varit så.

De flesta känner Tue Mantoni som en ung, lovande VD för B&O. Han var bara 36 år gammal när han tog över. Verkligheten var dock att B&O inte var hans första jobb som toppchef. Vid 28 års ålder blev han direktör för motorcykelföretaget Triumph i England. Två år senare blev han VD för samma ställe.

"När man är VD är ens dag bara låst. Många tror på kvalitetstid, men jag tror också att mängden tid med familjen är viktig. Att man kan finnas där när man behövs, och inte bara när det passar in i företagets ekonomiska kalender", säger han.

Det är just den flexibiliteten som Tue Mantoni nu har, då han använder sin erfarenhet från stora företag, som investerare och styrelseordförande i ett antal entreprenöriella företag och som ordförande för den statliga finansieringsfonden, den danska tillväxtfonden.

Människor är viktiga

År 2003 är Tue Mantoni på god väg mot en karriär inom konsultbranschen. Han har tagit den nördiga MBA-examen i matematik och fått ett jobb på McKinsey. Om han håller ut är han på god väg mot titeln senior partner och en hel del pengar på bankkontot.

Men så möter Tue Mantoni en man som förändrar hans livskurs. Mannens namn är John Bloor. John Bloor föddes och växte upp under medeltiden. Hans far var kolgruvearbetare, och på grund av hälsoproblem var John tvungen att sluta skolan vid 15 års ålder. Han gick i lärlingskap som hantverkare, startade snabbt sitt eget företag och byggde hus innan han fyllde 20. Resten är historia, och John Bloor är idag en av de rikaste personerna i England.

Och så äger han Triumph Motorcycles, där den unge Tue Mantoni har slutfört ett McKinsey-projekt. John Bloor frågar honom om han vill bli kommersiell chef, och han säger ja till vad han själv kallar "mitt första riktiga jobb". Här möter Tue Mantoni för första gången riktiga anställda, som inte är ultraambitiösa och för vilka jobbet inte är det primära i livet.

”John sa alltid att det viktigaste är att känna människor. Jag kom dit i skjorta och slips och tänkte: ”Vad är poängen, så länge de är smarta och duktiga på PowerPoint. Så en dag var vi tvungna att rekrytera någon, och vi hade två kandidater som var lika bra. Sedan sa han: ”Vi tar dit honom, för hans pappa är bonde. Bönder går upp tidigt på morgonen 365 dagar om året, och sedan arbetar de hårt på sommaren och lagrar inför vintern. Det är bra att vara uppfostrad av en bonde.” Och det var intressant, för jag hade aldrig tänkt på det. Jag tittade mer på folks CV. Det är viktigt, men personen bakom är ofta viktigare”, säger Tue Mantoni idag.

När man frågar Tue Mantoni hur han väljer ut de företag han investerar i, är det första han säger:

”Jag tittar på hur det är för vissa människor. Det tar alltid ett bra tag från det att vi börjar prata tills vi faktiskt börjar arbeta tillsammans. Med Soundboks tog det sex månader eller något liknande. Jag gillar att lära känna människor – att jag tycker att de är skickliga och trevliga. Jag vill att det ska vara något som jag ser fram emot mötena med”, säger han.

Repor i lacken

År 2012 återvänder Tue Mantoni till Danmark. Han har gått med på att bli VD för B&O, ett företag som är ett av de mest danska. Vacker design, hög kvalitet.

Det är en steglits som återvänder hem. I en intervju med Børsen 2012 kallar journalisten Rune Skyum-Nielsen honom: ”Skystormaren som bidrog avsevärt till att tredubbla Triumphs intäkter under sina åtta år på det engelska motorcykelmärket.” I intervjun säger han också att han kan få B&O att tredubbla sina intäkter – nu på bara fem år.

Detta självförtroende har lett till mycket kritisk uppmärksamhet för Tue Mantoni under hans år som VD för B&O.

"Vi lovade för mycket och vi levererade inte vad vi skulle", konstaterar han idag.

Han menar dock att det finns två berättelser: pressens och den interna.

”Det finns också en annan historia om att vi minskade mycket komplexitet, moderniserade produkterna och självuppfattningen, och därmed säkerställde att företaget överlevde i en tid då det hade sett dystert ut i flera år. När jag besöker B&O idag säger flera av kollegorna att om det inte vore för de beslut vi fattade medan jag satt vid rodret, skulle vi inte vara här idag. Vi gjorde många saker där effekten inte var så tydlig för utomstående på kort sikt, men som i efterhand var uppenbart nödvändiga och rätt”, fortsätter han.

Tue Mantoni säger själv att han är glad att han fick reporna i lacken.

"Det är väldigt hälsosamt att lära sig att man inte kan gå på vatten. Det har nog varit väldigt bra för mitt ego, tror jag. Jag vågar inte ens tänka på om det hade gått helt fantastiskt på B&O. Det hade varit bra för företaget, men jag är inte säker på att det hade varit bra för mig", säger han med ett leende och citerar den stoiska filosofin: "Motgångar slår bara ut en om man har blivit förförd av framgång."

En annan ordförande

Tue Mantoni är helt tydlig när han säger att han aldrig mer kommer att bli VD för ett stort företag. Idag är han investerare och styrelseledamot i Joe & the Juice, GUBI, Stine Goya, Lakrids by Johan Bülow och Soundboks. Dessutom försöker han ta ett socialt ansvar som ordförande för den danska tillväxtfonden och AM Hub, ett danskt kluster av företag som bland annat arbetar med 3D-utskrift. Senast blev han författare med boken Samfundskontrakten, där han argumenterar för att företag och samhälle är djupt beroende av varandra.

"Det är faktiskt intressant att ett läkemedelsföretag mäts efter sitt aktiekurs istället för antalet liv det har räddat. Om du sa till VD:n för ett läkemedelsföretag att hans lön beror på aktiekursen OCH antalet liv som företaget har räddat, då skulle han börja fatta helt andra beslut. När vi väl har betalat våra utvecklingskostnader borde vi åka till Afrika och rädda 50 miljoner människor", säger Tue Mantoni som ett exempel på detta fall.

Det är också detta han försöker leva ut i sina egna investeringar. Han investerar i ändamålsdrivna företag som också kan bli goda affärer.

Det är därför han också är en väldigt annorlunda medlem i de styrelser han sitter i. Han är långt ifrån någon som bara kommer på möten, läser tidningar och delar med sig av sina erfarenheter.

"Vissa frågar mig om det inte är lite tidigt att 'bara' ha en styrelsekarriär. Men jag har ingen klassisk styrelsekarriär. I vissa av företagen är jag väldigt praktisk. På Soundboks deltar jag till exempel direkt i designworkshops. Då drar jag nytta av erfarenheter från Triumph, som har vissa likheter. Styrelsearbetet har faktiskt förändrats mycket. Företag utvecklas så snabbt att om man bara kommer till styrelsemötena har så mycket hänt sedan förra gången att ledningen måste lägga all sin tid på att uppdatera styrelsen", säger han om sitt tillvägagångssätt för styrelsearbetet.

Lite irritation

Tue Mantoni har provat lite av allt. Han har varit VD med många människor under sig – i medgång och motgång. Han har provat livet som investerare och styrelseledamot. Det finns dock en sak som irriterar honom som han inte har kastat sig in i.

”Jag är lite besviken över att jag aldrig startade ett eget företag. Det finns verkligen en drivkraft i att ha ett eget projekt. Jag skulle rekommendera alla unga: ’Starta ett eget företag. Det kan bara vara att göra en cool t-shirt och marknadsföra den på TikTok. Det kanske inte är ett stort företag, men sedan lär man sig affärsfärdigheter, och det hade gjort mig till en bättre ledare’, säger han och tillägger: ’Men det är inte för sent än.’”

Och nej. Även om den unga ledningsgruppen tyckte att det var coolt att ha en gammal man ombord, är det inte för sent att hoppa in i entreprenörslivet när man sakta men säkert börjar få grått hår. Medelåldern för nya entreprenörer i Danmark är 41 år.

Tue Mantoni i Konsulten

MAN I SKJORTA ”Äran tillhör den man som faktiskt befinner sig i arenan, vars ansikte är befläckat av damm, svett och blod” – citat Theodore Roosevelt i Paris, 1910. I porträttserien ”Mannen i skjortan” möter BARONS affärsmän som har en sak gemensamt: de har satt sig själva i spelet och på spel. Var finner de mod? Vad är det viktigaste de har lärt sig längs vägen? Och vad kan vi andra lära oss av dem ?

[/HUVUD] [FAKTA]

Om Tue Mantoni

Tue Mantoni är 46 år gammal. I skolan älskade han matematik, så han studerade den nördiga magisterexamen i matematik på Copenhagen Business School. År 2016 gick han i pension som VD för B&O efter nästan sex år i heta stolen. Innan dess hade han varit direktör och VD för Triumph Motorcycles och konsult på McKinsey.

Sedan dess har Tue Mantoni fokuserat sina investeringar i företag som Joe & The Juice, Lakrids by Johan Bülow och Soundboks, där han är en mycket aktiv investerare. Dessutom blev han nyligen ordförande för den danska tillväxtfonden och har skrivit boken Samfundskontrakten.

Tue Mantoni bor i Charlottenlund med sin fru Tine och tre barn. Han får sina bästa idéer när han är ute och springer.

[/FAKTA] [SIDA]

[/SIDA]